Skotillverkning har bedrivits i huset sedan 1959.
Det första skoföretag som flyttade in var Bröderna Perssons Skinnindustri, som tidigare legat vid Kvarngatan i Kumla. Firman ägdes av syskonen Bengt, Helge och Nils Persson och hade som mest haft ett 70-tal anställda. Tio år senare gick denna verksamhet i konkurs.  
1969 omstrukturerades företaget och drevs sedan vidare i mindre skala som AB Bengtar-Sko. Firman ägdes av två ”Bengtar”; Bengt Persson (f 1919) och Bengt Schelin (f 1924). Fabriken hade då ett 15-tal anställda och produktionen, som främst bestod av sandaler, barnskor och slippers, uppgick till ca 250 par om dagen. Bland kunderna fanns bl a NK, Åhlén&Holms, Wessels och KF.
 

 

Vid 1970-talets mitt började man med legotillverkning  av arbetsskyddssandaler med stålhätta (”Stålex”) åt grossistbolaget Arbesko. Den yrkesmässiga driften lades slutgiltigt ner 1987.
Idag ingår anläggningen som en levande del i Skoindustrimuseet och här bedrivs fortfarande tillverkning av slippers och snörskor.
 
Fabrikens inredning och maskinpark har sina rötter i 1950-talet, även om en viss förnyelse har skett genom åren. Den ålderdomliga och slitna miljön vittnar också om tekniska förutsättningar och arbetsförhållanden långt ifrån dagens standard.

Den industriella skotillverkningen var mycket personalkrävande. Även om maskinerna höjde produktionstakten byggde de flesta moment på precision, personlig hantverksskickliget och gediget yrkeskunnande.
 
Industrialiseringen innebar att varje arbetsmoment endast omfattade en mycket liten del av hela produktionsprocessen. Många var därför hänvisade till enformiga och stressiga tempoarbeten. De mer kvalificerade momenten sköttes av specialarbetare medan de enklare  arbetsuppgifterna utfördes av okvalificerad personal.
På en liten fabrik som AB Bengtar-Sko, fick de anställda dock lära sig att behärska flera maskiner och arbetsmoment.